Julen har passerat smärtfritt, den har faktiskt varit lugn och mysig. Det kan faktiskt ha varit den minst stressiga julen hittills... Magda har skött sig exemplariskt och inte skapat några stora rubriker. Granen fick vara ifred (konstigt nog?), ingen stulen julmat, inga förstörda grejor eller annat dumt. När vi kom hem till mamma var det som att hon alltid varit där, trots att det var första besöket där.
Tillochmed julkortsfotograferandet var en fröjd, alla tre små musketörerna satt som små ljus och lät sig förevigas. Med lite undantag för Eden, som slickade sig runt munnen på varannan bild och sneglade åt godisburken, men annars gick det kanon!
För Magdas del var det dags för vaccination förra veckan, dagen efter att hon fyllde 12 veckor. Det var förstås förträffligt att befinna sig på ett ställe där alla människor älskar en, tyckte Magda. Efter hälsningsceremonien med veterinären tog jag några godisbitar i handen som hon skulle få samtidigt som sprutan. Då hetsar hon i sig flera samtidigt och sätter i halsen, hulkar sej och lyckas till slut ordna upp det själv. Hon verkade inte ta någon notis om sprutan iallafall...
Efter vaccineringen satte vi oss i väntrummet och socialiserade en trekvart. Vi fick julklapp och valp-paket från receptionisten, så gulligt!
Förra veckan åkte vi till torget efter jobbet och tog en kvällsfika med bästis och hennes hund. Magda var hur cool som helst och betedde sig som att hon inte gjort annat än att vara på Kista galleria sina första 8 veckor av sitt liv... Hur skönt det kändes? Fantastiskt! Att vi dessutom (!) fick vara ifred från beundrare under den timman gjorde ju inte saken sämre. Så fort någon möter Magdas blick börjar svansen gå som en propeller samtidigt som hon ser lagom mallig ut, typ "jag går på promenad nu med mina kompisar men jag gillar alla jag ser"...
Hon gick på massor av olika underlag, och var trygg i sig själv hela tiden. Sand, grus, asfalt, hala golv, hala trappor, brygga, betong och galler. När vi fikade blev det passivitetsträning också.
Kommentera